Vi skolkade från Astrid LIndgrens värld och sparade 460 SEK. Men vi slog på stort och åkte runt i utfärdståg och såg barndomshemmet Näs och det viktigaste av allt; sockerdricksträdet! På tåget spelades Luffarvisan, passar oss, tycker vi.
Efter 500 blomkantade kilometrar mår vi jätte-sisådär. Ibland är vi trötta. I dag latar vi oss. Dikeskanterna är vackra som tavlor och förändras, för tre dagar sedan kom fingerborgsblommor i förrgår malvor och i dag såg jag för första gången renfana. Smällhett är det. Nu vet vi också vad som händer på stora vägar när ingen kör där. Det sitter harar där och glor! Vi hade en härlig åktur mellan Överum och Gamleby tidigt söndag morgon. Så vi vet.
Nina och Viktor: Miss yor - messa nångång!
Angeli: Ok, lite lata är vi. Men inte så lat som den levande huggorm som låg mitt på vägen och inte orkade hugga mig. ( har räknat till sju överkörka plattdöda)
Mirea: Vi ser tusentals söta hundar och valpar! Cyklar ju på ställen där hundfolk vistas.
Erik: Trampa på! Vi skickar mer cykelmaterial till dig småningom. Så du kan ta dig lite längre turer ut ur Stockholm också.
Ingrid: Tack för påhejning! Du får en grattishälsning lite för tidigt! Hälsa mor!
Nyan-folket: Jag drömmer om er ännu. Sköt om blaskan!
Alice: Att vi orkar! Att musklerna kan ta en så här långt! Inte är dert väl någon risk för överansträngning i hettan med blodtyck och allt???
Pax et bonum
från oss båda
1 kommentar:
Va spännande att följa er resa! Skriv mycket, gillar skildringarna av dikesrenarna. I Tällberg fanns det dikesrenar som väckte barndomsminnen till liv och doftminnen. Hörde en vacker sång om att vi gemensamt ska plocka wild mountain thyme..
Ett botaniskt äventyr om dikesrenarnas förändring under färden - vilken bra vinkel.
Hej å hå- trampa på!
Skatboet
Skicka en kommentar