Från början till slut

Nu har det slutat regna, men vått är det. När jag startade från Pruchten i morse (nåja före tio i alla fall) åkte jag snart ner i ett kärr som var mer än en fot djupt. Senare på dan råkade jag ut för att cykelvägen var avspärrad men det kom folk därifrån och andra var på väg dit så jag fortsatte, men efter 100 m fanns inte längre nån bana, den var under vatten. Jag prövade en omväg men där var det också avspärrat och brandkåren var där och pumpade ur en restaurangkällare. Nästa försök att komma till cykelvägen gick lika illa, så jag fortsatte längs vägen. När jag kom fram till Warnemünde kom jag på ett ställe där man inte såg cykelbanan längs vägen, men solen sken så det blir nog bättre i morgon.
Till slut kom jag i alla fall fram till Börgerende där vi nu försöker få allt torrt igen -nåja Kiki är duschen nu och blir väl inte torrare av det.
I morgon skall Kiki cykla genom Wismar
Frid
Stig

skyfall Rügen

Hej igen! Här står vi på färjan i Svinemünde, Polen. Vi erkänner att vi varit naiva, det var bara att köpa karta, se på karta, äta omelett, ge en puss o så iväg. Men så enkelt är det inte längre. Vi har haft två dagar på det undersköna Rügen med alla förberedelser utförda utan att cykla en enda meter. Det vräker ner från en svart himmel. Vi har farit med Bertil till Kap Arkona i stället - ytterligare en fyrplats känd från väderleksspänsten.
Strax innan denna bild togs hade vi tappat bort varandra för en dryg halvtimme och Stigs mobiel råkade vara på ljudlös och jag råkade i lätt panik. Men si, vi råkades igen. På färjan var en karl som jag påstod såg ut som Leif GW Person. Det visade sig, pinsamt nog, att han förståd svenska språket. Han var norrman, hade arbetet ett halvår i Polen och talade långt och länge illa om polackerna, de bara super, lurar turister och slår sina fruar, sa han. Och så tog han bilden av oss. När han körde av färjan såg vi att han körde en bil med CD-skyltar - så lagom diplomatiskt. OBS, maken bär kalott, (buffra på skallen) efter smällen i Klaipeda. Bara lite vett rann ut... Sedan kom vi till Tyskland. Både i Polen och här i landet har vi gästat en del överbefolkade stränder. Här är vi, lite till höger och lite till vänster...Vi har det gott! kiki

Leba i Polen

Nu har det gått undan. Vi har redan haft tre övernattningar i Polen. Först i Frombork strax efter gränsen sedan i Stegna, också vid kusten där vi besökte den tätast befolkade strand vi sett. Vår campingvärdinna Krystyna pratade utmärkt svenska bara hon kom igång. Hon hade jobbat i Sverige för 20 år sedan. Senaste natt var vi i Wladyslawowo. Stan ligger där udden Hel börjar. Vi var på en camping som var nästan tom. värden sa att alla kommer dit i morgon. Servicehuset var så fräscht att det knappt var färdigt. I natt är vi i Leba på en jättecamping som är nästan full.
Det är verkligen högsäong här nu. På campingarna finns det några tyskar ett fåtal holländare och resten polacker. Polackerna är 38 miljoner nästan alla bor i inlandet och kommer till kusten nu.

Jodå Ines. Jag hade hjälm på mig. Hade jag inte haft det kunde resan ha tagit slut i Klaipeda. Nu har jag letat ny hjälm men bara hittat barnstorlekar.

Kaliningrad - allt väl

Feskefolk i Nida... Efter Stigs krock med bil i Klaipeda tog vi igen oss lite extra i turistorten Nida mitt på Kuriska näset. Där provade vi på traditionellt fiske...Här är beviset.

Vår vanligast syn denna resa - sand sand sand. Detta är Kolkarags, dvs udd, i Lettland där vågorna från Rigabukten och Östersjön möts.

Nu är vi i Kaliningrad, bor på hotell, går på stan, äter glass med nötter och ser tv!!!

Sådan är vår långfärdstur - ibland.Vilken tur!

kiki

Vila i Nida

Det ar ett tag sedan jag skrev, men nu har jag att beratta. I gar krockade jag med en bil nar jag cyklade i Klaipeda. Det blev ambulans till sjukhus och ett par stygn i skallen och rontgen och omplastring av armbagen, Sedan ivag till polisen dit jag skjutsades av dem jag krockat med. Dar blev det ett langt forhor och sedan fick jag betala 70 Litu i boter for att jag cyklat pa overgangsstalle. Jag hade gront ljus och bilisten som jag krockade med skulle svanga hoger och i det har landet far man svanga hoger vid rott ljus.
Hela tiden som jag var pa sjukhus och hos polisen stod Kiki vid nya farjeterminalen och vantade. Jag hade ringt henne medan jag vantade pa ambulansen och sedan messat ett par ganger. Efter det har hade jag ingen lust att cykla mera igar utan vi tog Bertil ner till campingen. I dag har vi latat oss och tvattat. Kiki bytte mitt bandage pa skallen och i morgon raknar vi med att aka in i Ryssland igen.
Det blev daligt med cyklandet i Litauen eftersom det osregnade i forrgar nar vi kom in i landet och Kiki ville inte cykla. Tillbaka ville vi inte heller vanda och nar campingen utanfor Palanga var sa sunkig korde vi nastan anda ner till Klaipeda.
Det blev 20 km i Litauen i stallet for 100. Men sa blev det bara.
Frid
Stig

Vi skolkade inte till Kolka

Äntligen lite nät. Trögt går det. Därför blir det inga bilder.
Jag ville skolka - men Stig ville till Kolka, Lettlands Nordkap. Därför är han nu där och tar ett svalkande dopp.
Jag cyklade igår nästan hela vägen upp, 99 km. Rigabukten är otroligt fin med sandstränder överallt. Folk plockar smultron och blåbär som besatta och man kan köpa bät längs vägen.
Så allt är toppen. Vädret är soligt och Bertil och vi blir dammiga varje dag. Som tur är finns de där stränderna överallt.
Grattis lilla storasyster en gång till!!!! Det är ju inte jämt björnhonor fyller jämt!
hörs
kiki

På gränsen Estland/Lettland

Sommaridyll från Pärnu kämping. Husbilarna, nästan alla från Finland, står typ 5 mm från varandra på asfalten. Jag chockade mig själv och en hel del åskådare genom att navigera ut Bertil från detta inferno i morse.

Jag har fortfarande sett noll,noll andra kvinnor köra husbil under hela resan. I går var vi i Kynö (som skrivs Kinö i broschyrerna, tack Jan för påpekandet). Det är en ö med 604 beboare, här en pood=bod=affär. Det är som att kliva rakt ner in 50-talet eller hur?

Japp, nu har vi efter två veckor i Estland lärt oss lite hur man tar sig fram. Purk är burk och putel=butelj=flaska. Det är lätt. Vi gillar verkligen Estland med sina sandstränder och blommor, nu känns Lettland lite främmande och skrämmande. Dert är bara att stå ut med färdens eventuella besvär.

Två glada fyrar på Kynö, den 6 juli.

Blommigt Ösel

I väntan på en cyklandes make - här en bild från ett fik i Kurresaare i dag. Vore jag caféägare i Mariehamn vet jag vad jag skulle göra i morgon dag. Min bild av Estland; nytt och gammalt, alla vill vi surfa på stranden - men de som bor i huset bakom kanske först vill ha lite upprustning.

Hurm, här kommer en fyrbent vän, dena gång i form av en bjässe, emot mig storskällande. Det är tredje gången denna cykelsommar. Vad man gör? Stannar. Står prick still och tänker "Kiki är inte rädd för någonting" gång på gång till ägaren uppenbarar sig - det tar bara en evighet.

Ösel m.m.

Här en specialare för systrarna Forsman - ställföreträdande häradsskrivare Rainer Åkerblom och fd landskapsåklare Karl-Johan Nyholm med son, påträffade mitt i Tallinns vimmel. Åkerblom frivilligarbetar som tolk i svenska kyrkan under sin semester. Herrarna är två av "tre vise män" som vinterbadar varje dag kl 12.00 på Lilla holmen. Jag träffar dem där på onsdagar. (Tack Ines för flitiga kommentarer! ) I går gjorde vi Dagö, bl a var vi uppe i Ristna - fyrnamnet hörs dagligen i väderleksrapporterna från Sverige. De här ryska damerna började sjunga när de kom till toppen. Icke att undra på!

Var också uppe i Kõpu - världerns äldsta ännu fungerande fyr från 1500-talet. Gissa om trappstegen var höga!

I dag har vi kört på Ösel. Distansen visade sig vara 140 km till kämpingen. Då delade vi på cyklingen. Jag körde 72 och sen Stig resten. Ni tror det väl inte, men sanningen är att vi slåss om att cykla. Det är mycket roligare än att serva. Cykelmanin blir bara värre o värre.

Ösel är fint, vallmo och blåklintsfält avlöser varandra.

Man kan säga att vi ligger två veckor före planerad tidtabell. Jo Erik, varje kväll brukar jag din jättesköna aloverakräm.

Ryggen, undrar nån kanske. Jotack. Cyklar lätt 100 km en dag, att sedan gå med disken 100 meter är värre. Knäppt. Vaknar var morgon smärtfri - det är det inte alla som gör. Allt gott! kiki

Fortfarande i Haapsalu

Det här är alltså Haapsalus järnvägsstation som numera är museum

Här sitter Kiki på Tjalkovskys bänk vid promenaden i Haapsalu. Tjaikovsky hämtade inspiration till sin sjätte symfoni här. I bänken finns de första takterna inristade.

Ormsö gamla kyrka som återinvigdes 1990. Då gjorde Baltic Star en kryssning hit och en minnesplakett över det finns i kyrkan.

Vi är alltså fortfarande i Haapsalu. Idag gjorde vi en tur till Ormsö och gick iland i Sviby. Sedan cyklade vi genom Söderby, Norrby, Diby och Rälby fram till Hullo. Ingen pratar längre svenska här men frsam till andra världskriget pratade alla svenska på Ormsö. Åren 1943-1944 flydde närmare 2000 av 2500 personer härifrån till Sverige. Resten av befolkningen förflyttades sedan österut och ryssar flyttade hit. För fem år sedan fanns det en man här som hade svenska som modersmål. Om han lever nu skulle han vara 96 år. Den m,annen hade kallats in i röda armén och kom tillbaka till Ormsö på femtiotalet. Då var han den enda på ön som var född här.

Vi har det annars bra och skall i morgon fortsätta över till Dagö, där vi räknar med att cykla två dagar innan vi fortsätter till Ösel

Haapsalu

Blåeld är dagens tema. Först av allt - vaknar till havsvågors kluckande. Tar ett morgondopp i stranden av typ "hon-sökte-paradiset-och-fann-det." Vi drar från paradis till paradis i det här landet. Sedan körning i 73 km längs blåelsvägar... Men ok, ibland var det bara kungsljus, ibland bara prästkragar...
Småningom hamnade jag i gamla svenskbygder. Vek till exempel av till Söderby - som visade sig bestå av tre gamla kåkar och 12 vindmöllor. Stig höll på att få soppatork långt ute i obygderna, det var lite nervigt. På kvällen hade vi date här i Haapsalu och middag och gjorde stan sen. Såg Europas längsta järnvägsperrong; 200 meter med tak - allt byggt för tsaren.

Natti! kiki

Tallinn City Camping

Nu har vi alltså kommit till Tallinn. Som alltid var det besvärligt att ta sig fram i städer. Nu var det trafikarbete på vägen in i stan och cykelledsskyltarna var borta, men fram kom vi. Efter en god middag i gamla stan mötte vi häradsskrivaren och landskapsåklagaren på vägen tillbaka till campingen

Så här hade vi det vid campingn vid Saka Cliffs. Inte så illa va? Trots att det ser så fint ut var vi de enda som var i vattnet. Likadant var det vid de två följande ställena.

Sådana här vyer har vi haft i Estland. Idag var det dock betydligt tråkigare

Saka Cliff camping

Estland blev så mycket lättare än Ryssland. Fastän nästan alla här pratar ryska (i Narva var över 90% av befolkningen ryssar) beter de sig som "vanligt folk", ser ut som "vanligt folk".
I dag cyklade jag fram till Saka via Narva Joesuu, Sillamäe och Toila.
Efter Toila började estniskan ta överhanden och här pratar de flesta estniska. Cyklingen idag var väldigt lätt. Visserligen dök det upp vägskyltar som varnade för stark lutning - en gång 12%, men backarna hade mindre än tio meters höjdskillnad Annat det än Pyrenéerna med 800 meter uppåt.
Nu har vi firat vår andra midsommarafton med sill och potatis och svenska nubbar.

Midsommar Narva

Jodå, Kalle Dussin var här och många många andra - Narva med Hermannborgen, närmast i bild i Estland - och borgen Ivanogorov - på Ryska sidan är enda stället i världen där två fientliga borgar står så nära varanda - på ett pilskotts avstånd - bara floden Narva skiljer dem åt. Så där väst möter öst firade vi midsommar i går kväll. De firar kvällen före den 24 här. Med folkfest, musik, grillat, ponnyridning, stövelkastning och annat kul. Mitt i allt träffade vi en svensk man, gift med en Narvakvinna - de bor i Skara,han jobbar på kommunen, och det visade sig att han väl kände Anders Alberius!!!
På kvällen tändes midsommarelden. Vi två och Bertil har fått oss en andhämtlingspaus. Nu drar vi vidare med pandabrännan - alltså när man ser ut som en panda efter att ha nyttjat solglasögon i solen. Så heter det säger Nina. Glad midsommar - ni som har den kvar... kiki

Tillbaka i EU

Här är Peterhof, tsaren Peter den Stores sommarstuga... Var där i morse.
Ryssland har bjudit på många utmaningar. Dammiga, trötta och med "pandabränna" släpptes vi in i Estland för ett par timmar sedan. Puh! Vi körde i går tvärs genom S:t Petersburg i eftermiddagsrusning, vi har blivit stoppade ett par ggr, på grund avobefintlig bro och på grund av militärt område. Stig cyklade i går 8 mil och jag har kört 3 i detta land. Sedan fick vi nog av tung trafik och grus mellan tänderna.
Grattis Gudrun!!!!!!
kiki med gäng

På gränsen

Jaha. Nu har jag kört 94 km - vad ska man göra sen? Gå o bada? Gränsen kommer emot. Känner mig väderbiten. Och rätt stark!
Kungsvägen är en förlängning av Postvägten över Åland, Bergen - S:t Petersburg. Den kurvar och backar sig. Kul att köra. Man flyger över kullarna. För varje dag ser jag fler blommor - i dag både linnea och akleja, en taltrast predikade (det är ju söndag) och en miljon hundkex och smörblommor kantar vägarna. Jag körde i dag Kotka - Virojoki. Vi är nu sex km från ryska gränsen. Vi ska över i morgon, Stig ska cykla, säger han... Har läst på ang Kungsvägen genom Finland - på nätet - skriven av vår egen Bosse Ahlnäs (!) - googla på bara...
I går - en evighet sedan - dagarna är innehållsrika och går så fort - torget i Lovisa i regn - Bertil o jag.
By by västvärlden - nya världar väntar.
kiki

Kotka -en solig kväll

Jodå Ingrid jag såg Pernå Kyrka och Mikael Agricola i regnet i dag.
Med undantag av regnet var dey lätt cykling idag, Det blev 103 km -den mesta tiden i regn.
Kiki körde Bertil och mötte upp på torget i Lovisa med kaffe i Bertil.

Inte såg vi några Roberts i Lovisa fastän vi uttryckligen bett om det.

Efter Lovisa blev det rejält med regn igen, men när jag kom in i Kotka tittade solen fram och den har synts sen dess
På campingen har hon försökt komma till tvättstugan, men irländarna som har nyckeln dit vägrar att lämna den i från sig. De har nån konflikt med campingvärden. De här irländarna har vi stött på flera gånger tidigare, den första gången var i Nystad. De är många och har en masssa stegar och arbetsställningar på bilarna.
Hoppas vi kommer åt tvättstugan snart. Det börjar bli kris snart. Och snart kommer vi till gränsen.

Backar och blommor

Vem kunde tro att det ser ut så här i Finland - nära Salo? Lupinhaven är lila och jättelika och backarna många och höga. Jag var rätt slut efter 66 km nånting. Tänkte att vi kanske som Forest Gump, som sprang o sprang tvärs över USA, plötsligt en dag bara slutar. Nu har vi cyklat färdigt. Oj. Dagen är inte här ännu.

Har tillbringat en natt på Ekenäs camping med 17.000 finländska kanotister- typ. De är ju trevliga och naturälskadande javisst, och älskar vin och prat och sång... Natten var stökig. 17.00 glada kanotister som kör ett gemensamt race mellan Åbo till Sjundeå (tror jag) och en högljudd näktergal därtill = frustatriontträning.

Stig har gett sig av österut. Vi hoppas kunna stanna på vildmarkscamping utanför Helsingfors.

Vi pluggar ryskt alfabet för att kunna läsa ortsnamn i Ryssland.

Vi läser på bloggen om fok som cyklat i Ryssland - alla varnar för farlig trafik, omöjliga vägval och många cykeltjuvar.

Vi funderar på att sova med cyklarna inne i Bertil...

Gränsen närmar sig.

Allt gott till alla!

kiki

Nu ska jag hämta ut min cykel på Ingemars cykelverkstad - våra hojar har fått välbehövlig service.

Stig 60 i Åbo

Stig med cykel o Bertil i Kaskö.
Dunder o brak, maken min, babyfacet, blev 60 med åska i Åbo, bakelser, middag - trerätters med oxkind och rödvin - på Pinella vid ån och konstutställning i domkyrkan samt fotboll på kvällen. (Mariehamn var kass.) Vi fick äntligen tillbaka våra pass med visum till Ryssland och vi köpte bilkartor till nämnda land.
Nu drar han några njutningsfyllda tag med cykeln runt Bertil. Han har smörjt kedjen. Snart trampar han på. "Vi ses i Teijo", så heter det i dag. Distansen påstås vara ovanligt kort, runt 70. 80 km. Det säger han alltid - i verkligeheten blir det ofta längre.
Nedan, några dagar 59 ännu, här i Zacharias Topelius Kuddnäs i Nykarleby.
kiki

bilder Kristinestad

Ett tövligt sätt att skaffa mer ventilation...






Husbilar behöver icke takrännor....

Repationsarbete pågår...

Det är som vi alltid sagt - att cykla är bäst och vackrast.

I morgon far vi till Åbo och stannar ett par dagar. kiki