Från början till slut

Nu har det slutat regna, men vått är det. När jag startade från Pruchten i morse (nåja före tio i alla fall) åkte jag snart ner i ett kärr som var mer än en fot djupt. Senare på dan råkade jag ut för att cykelvägen var avspärrad men det kom folk därifrån och andra var på väg dit så jag fortsatte, men efter 100 m fanns inte längre nån bana, den var under vatten. Jag prövade en omväg men där var det också avspärrat och brandkåren var där och pumpade ur en restaurangkällare. Nästa försök att komma till cykelvägen gick lika illa, så jag fortsatte längs vägen. När jag kom fram till Warnemünde kom jag på ett ställe där man inte såg cykelbanan längs vägen, men solen sken så det blir nog bättre i morgon.
Till slut kom jag i alla fall fram till Börgerende där vi nu försöker få allt torrt igen -nåja Kiki är duschen nu och blir väl inte torrare av det.
I morgon skall Kiki cykla genom Wismar
Frid
Stig

skyfall Rügen

Hej igen! Här står vi på färjan i Svinemünde, Polen. Vi erkänner att vi varit naiva, det var bara att köpa karta, se på karta, äta omelett, ge en puss o så iväg. Men så enkelt är det inte längre. Vi har haft två dagar på det undersköna Rügen med alla förberedelser utförda utan att cykla en enda meter. Det vräker ner från en svart himmel. Vi har farit med Bertil till Kap Arkona i stället - ytterligare en fyrplats känd från väderleksspänsten.
Strax innan denna bild togs hade vi tappat bort varandra för en dryg halvtimme och Stigs mobiel råkade vara på ljudlös och jag råkade i lätt panik. Men si, vi råkades igen. På färjan var en karl som jag påstod såg ut som Leif GW Person. Det visade sig, pinsamt nog, att han förståd svenska språket. Han var norrman, hade arbetet ett halvår i Polen och talade långt och länge illa om polackerna, de bara super, lurar turister och slår sina fruar, sa han. Och så tog han bilden av oss. När han körde av färjan såg vi att han körde en bil med CD-skyltar - så lagom diplomatiskt. OBS, maken bär kalott, (buffra på skallen) efter smällen i Klaipeda. Bara lite vett rann ut... Sedan kom vi till Tyskland. Både i Polen och här i landet har vi gästat en del överbefolkade stränder. Här är vi, lite till höger och lite till vänster...Vi har det gott! kiki

Leba i Polen

Nu har det gått undan. Vi har redan haft tre övernattningar i Polen. Först i Frombork strax efter gränsen sedan i Stegna, också vid kusten där vi besökte den tätast befolkade strand vi sett. Vår campingvärdinna Krystyna pratade utmärkt svenska bara hon kom igång. Hon hade jobbat i Sverige för 20 år sedan. Senaste natt var vi i Wladyslawowo. Stan ligger där udden Hel börjar. Vi var på en camping som var nästan tom. värden sa att alla kommer dit i morgon. Servicehuset var så fräscht att det knappt var färdigt. I natt är vi i Leba på en jättecamping som är nästan full.
Det är verkligen högsäong här nu. På campingarna finns det några tyskar ett fåtal holländare och resten polacker. Polackerna är 38 miljoner nästan alla bor i inlandet och kommer till kusten nu.

Jodå Ines. Jag hade hjälm på mig. Hade jag inte haft det kunde resan ha tagit slut i Klaipeda. Nu har jag letat ny hjälm men bara hittat barnstorlekar.

Kaliningrad - allt väl

Feskefolk i Nida... Efter Stigs krock med bil i Klaipeda tog vi igen oss lite extra i turistorten Nida mitt på Kuriska näset. Där provade vi på traditionellt fiske...Här är beviset.

Vår vanligast syn denna resa - sand sand sand. Detta är Kolkarags, dvs udd, i Lettland där vågorna från Rigabukten och Östersjön möts.

Nu är vi i Kaliningrad, bor på hotell, går på stan, äter glass med nötter och ser tv!!!

Sådan är vår långfärdstur - ibland.Vilken tur!

kiki

Vila i Nida

Det ar ett tag sedan jag skrev, men nu har jag att beratta. I gar krockade jag med en bil nar jag cyklade i Klaipeda. Det blev ambulans till sjukhus och ett par stygn i skallen och rontgen och omplastring av armbagen, Sedan ivag till polisen dit jag skjutsades av dem jag krockat med. Dar blev det ett langt forhor och sedan fick jag betala 70 Litu i boter for att jag cyklat pa overgangsstalle. Jag hade gront ljus och bilisten som jag krockade med skulle svanga hoger och i det har landet far man svanga hoger vid rott ljus.
Hela tiden som jag var pa sjukhus och hos polisen stod Kiki vid nya farjeterminalen och vantade. Jag hade ringt henne medan jag vantade pa ambulansen och sedan messat ett par ganger. Efter det har hade jag ingen lust att cykla mera igar utan vi tog Bertil ner till campingen. I dag har vi latat oss och tvattat. Kiki bytte mitt bandage pa skallen och i morgon raknar vi med att aka in i Ryssland igen.
Det blev daligt med cyklandet i Litauen eftersom det osregnade i forrgar nar vi kom in i landet och Kiki ville inte cykla. Tillbaka ville vi inte heller vanda och nar campingen utanfor Palanga var sa sunkig korde vi nastan anda ner till Klaipeda.
Det blev 20 km i Litauen i stallet for 100. Men sa blev det bara.
Frid
Stig

Vi skolkade inte till Kolka

Äntligen lite nät. Trögt går det. Därför blir det inga bilder.
Jag ville skolka - men Stig ville till Kolka, Lettlands Nordkap. Därför är han nu där och tar ett svalkande dopp.
Jag cyklade igår nästan hela vägen upp, 99 km. Rigabukten är otroligt fin med sandstränder överallt. Folk plockar smultron och blåbär som besatta och man kan köpa bät längs vägen.
Så allt är toppen. Vädret är soligt och Bertil och vi blir dammiga varje dag. Som tur är finns de där stränderna överallt.
Grattis lilla storasyster en gång till!!!! Det är ju inte jämt björnhonor fyller jämt!
hörs
kiki

På gränsen Estland/Lettland

Sommaridyll från Pärnu kämping. Husbilarna, nästan alla från Finland, står typ 5 mm från varandra på asfalten. Jag chockade mig själv och en hel del åskådare genom att navigera ut Bertil från detta inferno i morse.

Jag har fortfarande sett noll,noll andra kvinnor köra husbil under hela resan. I går var vi i Kynö (som skrivs Kinö i broschyrerna, tack Jan för påpekandet). Det är en ö med 604 beboare, här en pood=bod=affär. Det är som att kliva rakt ner in 50-talet eller hur?

Japp, nu har vi efter två veckor i Estland lärt oss lite hur man tar sig fram. Purk är burk och putel=butelj=flaska. Det är lätt. Vi gillar verkligen Estland med sina sandstränder och blommor, nu känns Lettland lite främmande och skrämmande. Dert är bara att stå ut med färdens eventuella besvär.

Två glada fyrar på Kynö, den 6 juli.

Blommigt Ösel

I väntan på en cyklandes make - här en bild från ett fik i Kurresaare i dag. Vore jag caféägare i Mariehamn vet jag vad jag skulle göra i morgon dag. Min bild av Estland; nytt och gammalt, alla vill vi surfa på stranden - men de som bor i huset bakom kanske först vill ha lite upprustning.

Hurm, här kommer en fyrbent vän, dena gång i form av en bjässe, emot mig storskällande. Det är tredje gången denna cykelsommar. Vad man gör? Stannar. Står prick still och tänker "Kiki är inte rädd för någonting" gång på gång till ägaren uppenbarar sig - det tar bara en evighet.

Ösel m.m.

Här en specialare för systrarna Forsman - ställföreträdande häradsskrivare Rainer Åkerblom och fd landskapsåklare Karl-Johan Nyholm med son, påträffade mitt i Tallinns vimmel. Åkerblom frivilligarbetar som tolk i svenska kyrkan under sin semester. Herrarna är två av "tre vise män" som vinterbadar varje dag kl 12.00 på Lilla holmen. Jag träffar dem där på onsdagar. (Tack Ines för flitiga kommentarer! ) I går gjorde vi Dagö, bl a var vi uppe i Ristna - fyrnamnet hörs dagligen i väderleksrapporterna från Sverige. De här ryska damerna började sjunga när de kom till toppen. Icke att undra på!

Var också uppe i Kõpu - världerns äldsta ännu fungerande fyr från 1500-talet. Gissa om trappstegen var höga!

I dag har vi kört på Ösel. Distansen visade sig vara 140 km till kämpingen. Då delade vi på cyklingen. Jag körde 72 och sen Stig resten. Ni tror det väl inte, men sanningen är att vi slåss om att cykla. Det är mycket roligare än att serva. Cykelmanin blir bara värre o värre.

Ösel är fint, vallmo och blåklintsfält avlöser varandra.

Man kan säga att vi ligger två veckor före planerad tidtabell. Jo Erik, varje kväll brukar jag din jättesköna aloverakräm.

Ryggen, undrar nån kanske. Jotack. Cyklar lätt 100 km en dag, att sedan gå med disken 100 meter är värre. Knäppt. Vaknar var morgon smärtfri - det är det inte alla som gör. Allt gott! kiki