Fortfarande i Haapsalu

Det här är alltså Haapsalus järnvägsstation som numera är museum

Här sitter Kiki på Tjalkovskys bänk vid promenaden i Haapsalu. Tjaikovsky hämtade inspiration till sin sjätte symfoni här. I bänken finns de första takterna inristade.

Ormsö gamla kyrka som återinvigdes 1990. Då gjorde Baltic Star en kryssning hit och en minnesplakett över det finns i kyrkan.

Vi är alltså fortfarande i Haapsalu. Idag gjorde vi en tur till Ormsö och gick iland i Sviby. Sedan cyklade vi genom Söderby, Norrby, Diby och Rälby fram till Hullo. Ingen pratar längre svenska här men frsam till andra världskriget pratade alla svenska på Ormsö. Åren 1943-1944 flydde närmare 2000 av 2500 personer härifrån till Sverige. Resten av befolkningen förflyttades sedan österut och ryssar flyttade hit. För fem år sedan fanns det en man här som hade svenska som modersmål. Om han lever nu skulle han vara 96 år. Den m,annen hade kallats in i röda armén och kom tillbaka till Ormsö på femtiotalet. Då var han den enda på ön som var född här.

Vi har det annars bra och skall i morgon fortsätta över till Dagö, där vi räknar med att cykla två dagar innan vi fortsätter till Ösel

Haapsalu

Blåeld är dagens tema. Först av allt - vaknar till havsvågors kluckande. Tar ett morgondopp i stranden av typ "hon-sökte-paradiset-och-fann-det." Vi drar från paradis till paradis i det här landet. Sedan körning i 73 km längs blåelsvägar... Men ok, ibland var det bara kungsljus, ibland bara prästkragar...
Småningom hamnade jag i gamla svenskbygder. Vek till exempel av till Söderby - som visade sig bestå av tre gamla kåkar och 12 vindmöllor. Stig höll på att få soppatork långt ute i obygderna, det var lite nervigt. På kvällen hade vi date här i Haapsalu och middag och gjorde stan sen. Såg Europas längsta järnvägsperrong; 200 meter med tak - allt byggt för tsaren.

Natti! kiki

Tallinn City Camping

Nu har vi alltså kommit till Tallinn. Som alltid var det besvärligt att ta sig fram i städer. Nu var det trafikarbete på vägen in i stan och cykelledsskyltarna var borta, men fram kom vi. Efter en god middag i gamla stan mötte vi häradsskrivaren och landskapsåklagaren på vägen tillbaka till campingen

Så här hade vi det vid campingn vid Saka Cliffs. Inte så illa va? Trots att det ser så fint ut var vi de enda som var i vattnet. Likadant var det vid de två följande ställena.

Sådana här vyer har vi haft i Estland. Idag var det dock betydligt tråkigare

Saka Cliff camping

Estland blev så mycket lättare än Ryssland. Fastän nästan alla här pratar ryska (i Narva var över 90% av befolkningen ryssar) beter de sig som "vanligt folk", ser ut som "vanligt folk".
I dag cyklade jag fram till Saka via Narva Joesuu, Sillamäe och Toila.
Efter Toila började estniskan ta överhanden och här pratar de flesta estniska. Cyklingen idag var väldigt lätt. Visserligen dök det upp vägskyltar som varnade för stark lutning - en gång 12%, men backarna hade mindre än tio meters höjdskillnad Annat det än Pyrenéerna med 800 meter uppåt.
Nu har vi firat vår andra midsommarafton med sill och potatis och svenska nubbar.

Midsommar Narva

Jodå, Kalle Dussin var här och många många andra - Narva med Hermannborgen, närmast i bild i Estland - och borgen Ivanogorov - på Ryska sidan är enda stället i världen där två fientliga borgar står så nära varanda - på ett pilskotts avstånd - bara floden Narva skiljer dem åt. Så där väst möter öst firade vi midsommar i går kväll. De firar kvällen före den 24 här. Med folkfest, musik, grillat, ponnyridning, stövelkastning och annat kul. Mitt i allt träffade vi en svensk man, gift med en Narvakvinna - de bor i Skara,han jobbar på kommunen, och det visade sig att han väl kände Anders Alberius!!!
På kvällen tändes midsommarelden. Vi två och Bertil har fått oss en andhämtlingspaus. Nu drar vi vidare med pandabrännan - alltså när man ser ut som en panda efter att ha nyttjat solglasögon i solen. Så heter det säger Nina. Glad midsommar - ni som har den kvar... kiki

Tillbaka i EU

Här är Peterhof, tsaren Peter den Stores sommarstuga... Var där i morse.
Ryssland har bjudit på många utmaningar. Dammiga, trötta och med "pandabränna" släpptes vi in i Estland för ett par timmar sedan. Puh! Vi körde i går tvärs genom S:t Petersburg i eftermiddagsrusning, vi har blivit stoppade ett par ggr, på grund avobefintlig bro och på grund av militärt område. Stig cyklade i går 8 mil och jag har kört 3 i detta land. Sedan fick vi nog av tung trafik och grus mellan tänderna.
Grattis Gudrun!!!!!!
kiki med gäng

På gränsen

Jaha. Nu har jag kört 94 km - vad ska man göra sen? Gå o bada? Gränsen kommer emot. Känner mig väderbiten. Och rätt stark!
Kungsvägen är en förlängning av Postvägten över Åland, Bergen - S:t Petersburg. Den kurvar och backar sig. Kul att köra. Man flyger över kullarna. För varje dag ser jag fler blommor - i dag både linnea och akleja, en taltrast predikade (det är ju söndag) och en miljon hundkex och smörblommor kantar vägarna. Jag körde i dag Kotka - Virojoki. Vi är nu sex km från ryska gränsen. Vi ska över i morgon, Stig ska cykla, säger han... Har läst på ang Kungsvägen genom Finland - på nätet - skriven av vår egen Bosse Ahlnäs (!) - googla på bara...
I går - en evighet sedan - dagarna är innehållsrika och går så fort - torget i Lovisa i regn - Bertil o jag.
By by västvärlden - nya världar väntar.
kiki

Kotka -en solig kväll

Jodå Ingrid jag såg Pernå Kyrka och Mikael Agricola i regnet i dag.
Med undantag av regnet var dey lätt cykling idag, Det blev 103 km -den mesta tiden i regn.
Kiki körde Bertil och mötte upp på torget i Lovisa med kaffe i Bertil.

Inte såg vi några Roberts i Lovisa fastän vi uttryckligen bett om det.

Efter Lovisa blev det rejält med regn igen, men när jag kom in i Kotka tittade solen fram och den har synts sen dess
På campingen har hon försökt komma till tvättstugan, men irländarna som har nyckeln dit vägrar att lämna den i från sig. De har nån konflikt med campingvärden. De här irländarna har vi stött på flera gånger tidigare, den första gången var i Nystad. De är många och har en masssa stegar och arbetsställningar på bilarna.
Hoppas vi kommer åt tvättstugan snart. Det börjar bli kris snart. Och snart kommer vi till gränsen.

Backar och blommor

Vem kunde tro att det ser ut så här i Finland - nära Salo? Lupinhaven är lila och jättelika och backarna många och höga. Jag var rätt slut efter 66 km nånting. Tänkte att vi kanske som Forest Gump, som sprang o sprang tvärs över USA, plötsligt en dag bara slutar. Nu har vi cyklat färdigt. Oj. Dagen är inte här ännu.

Har tillbringat en natt på Ekenäs camping med 17.000 finländska kanotister- typ. De är ju trevliga och naturälskadande javisst, och älskar vin och prat och sång... Natten var stökig. 17.00 glada kanotister som kör ett gemensamt race mellan Åbo till Sjundeå (tror jag) och en högljudd näktergal därtill = frustatriontträning.

Stig har gett sig av österut. Vi hoppas kunna stanna på vildmarkscamping utanför Helsingfors.

Vi pluggar ryskt alfabet för att kunna läsa ortsnamn i Ryssland.

Vi läser på bloggen om fok som cyklat i Ryssland - alla varnar för farlig trafik, omöjliga vägval och många cykeltjuvar.

Vi funderar på att sova med cyklarna inne i Bertil...

Gränsen närmar sig.

Allt gott till alla!

kiki

Nu ska jag hämta ut min cykel på Ingemars cykelverkstad - våra hojar har fått välbehövlig service.

Stig 60 i Åbo

Stig med cykel o Bertil i Kaskö.
Dunder o brak, maken min, babyfacet, blev 60 med åska i Åbo, bakelser, middag - trerätters med oxkind och rödvin - på Pinella vid ån och konstutställning i domkyrkan samt fotboll på kvällen. (Mariehamn var kass.) Vi fick äntligen tillbaka våra pass med visum till Ryssland och vi köpte bilkartor till nämnda land.
Nu drar han några njutningsfyllda tag med cykeln runt Bertil. Han har smörjt kedjen. Snart trampar han på. "Vi ses i Teijo", så heter det i dag. Distansen påstås vara ovanligt kort, runt 70. 80 km. Det säger han alltid - i verkligeheten blir det ofta längre.
Nedan, några dagar 59 ännu, här i Zacharias Topelius Kuddnäs i Nykarleby.
kiki

bilder Kristinestad

Ett tövligt sätt att skaffa mer ventilation...






Husbilar behöver icke takrännor....

Repationsarbete pågår...

Det är som vi alltid sagt - att cykla är bäst och vackrast.

I morgon far vi till Åbo och stannar ett par dagar. kiki

Hett liv går vidare

Lördag morgon.
Det var en ryslig smäll i torsdags i Kristinestad. Takrännan gjorde inte bara hål i taket utan for tvärs över mitt sängloft, förbi köket och stannade först vid skogarderoben.
Men, men. Cyklingen i går var bra för mina nerver. I den uppbyggelselitteratur jag just nu läser uppmanas jag till följande: koncentreera dig på Guds godhet. Samma sak dag efter dag. Så; det kunde slutat mycket värre.
Igår körde jag 96 km och slutade här, lite söder om Björneborg.
De första 3 milen var bäst - jag räknade till sex näktergalar som visslade och smällde för mig, tre gökar gol, tio bilar såg jag, och tre tanter på cykel.
Syrenerna är berusande, många och väldoftande, lupinerna vaggar, hundkexen befolkas av svirrande vita fjärilar.
Nu har Stig kört. Det svalkar rätt bra att cykla i hettan.
Vi ska ses i kväll i Nystad.
Hans födelsedag firas i Åbo - med fotboll på kvällen.
Jag har glömt att berätta att jag träffade Charlie i Vasa - kul. Och att vi samma kväll fick bastu och god middag hos Bengt (Stig fd jobbarkompis) o Gunilla i Replot. Ljuvligt!
Det ser ut att vi kommer lagom till dig Ingrid småningom.
kiki

9 juni Kalle Ankas och Ålands födelsedag

Otursdag! Jag - Kiki - körde in i ett uthus hängränna i de trånga gränderna i Kristinestad. Aj Aj. Ett tag trodde jag att vi måste avbryta allt o resa hem. Men en het eftermiddag senare med ett dussin finsktalande gobbar - varav en hade en glasfiberbåtsverkstad - så var hålet i Bertils tak omplåstrat.

Det värsta var att uthusägarinnan var så elak.

När jag sa att jag inte var så van att köra husbil sa hon:

-Ovana ska inte köra husbil alls.

Och när jag trodde att hela resan var förstörd sa hon:

-Jo, jo, det är dags att köra hem till Åland nu, jo.

Och Stig var ute och cyklade, som vanligt, och hörde inte när jag ringde...

Visar här när Bertil står mitt i Söderfjärden - det utpumpade området söder om Vasa, Nordens största. Det utpumpades redan 1920-talet och inspirerade bl a Lumparpumparn.

Jag tillbringade alltså en het dag på en bilverkstad med ett dussintal gobbar. Stig tror att det var lika så bra att han inte var där där och orda med dem. Och kostnaden 40 e blev ju måttlig.

Här en bild från i förrgår när Stig cyklar över Replotbron - Finlands längsta. På måndag blir min snälle gobbe 60 - tänka sig.

Nu är vi i Merikarvia, några mil norr om Björneborg.

Sveriges nationaldag i Munsala

Nej då!
Vi är inte duktiga. Vi njuter av färden.

Efter Nallikari for vi ut till Karlö och fyren Marjaniemi. Under tiden vi var ute vid Marjaniemi hade vi uppehåll så vi kunde vandra runt i all sköns ro. När vi gick tillbaka in i Bertil började det regna igen. Natten tillbringade vi i en marina i Oulunsalo. Från Oulunsalo bar det av till Brahestad. Lätt cykling.

Kikis cykeletapp blev sedan till Kalajoki Top Camping vid sanddynerna, ett fantastiskt ställe

På vägen till Kalajoki gick leden längs Pyhäjoki till Merijärvi, där leden igen vände ut mot kusten. Följande dag , alltså lördag cyklade jag sedan till Gamlakarleby, där vi sannade två nätter. Vi bodde på campingen intill gamla hamnen och stadens ungdomar firade skolavslutningen i hamnen.

På söndagen åkte vi sedan ut till Tankar med turbåten Jenny. Jenny tar 177 pax, men vi var ett tiotal på vägen ut och några fler på vägen tillbaka. Det har nu varit vackert väder, men kallt på nätterna. I dag har Kiki cyklat hit till Andra sjön, c;a en mil syd om Nykarleby. I morgon har vi tänkt våldgästa min gamle kollega Benko på Replot

1 juni - fyrdag

Här är middag med utsikt i Sören - jo fiskeläget heter så, det ligger söder om Kalix och passerades alltså för några dagar sedan.
Nu har vi vaknat i Uleåborg - kan någon begripa varför vi sover så länge och gott. Antaligen är det cyklingen, de ständiga miljöbytena och Bertils vaggande i skön kombination som skänker god sömn. Jag drömmer varje natt - i natt var det chockladbruna hästar som viftade på svansarna som hundar...
Nå, i dag - kors i taket - vi ska turista, har vi bestämt. Det ska komma åskregn småningom och då vill jag inte ha min man ute på vägarna halvvägs till Brahestad. Nej, i dag ska vi ut till ön Karlö med fyren Marjaniemi - känns bekant från "väderleksspänsten "- eller hur?
Sedan drar vi vidare söderut utmed kusten. Hela tiden utmed kusten. Nu är vi på dag nr 22 av typ 100.
Vi ska hälsa på Charlie i Vasa.
Hörs när vi får nät nästa gång...
kiki