Cirkeln sluten

Jäpp! Vi är i hamn. Här är vi - med vår Bertil - på väg över Bråviken för några dagar sedan.
Vi har Östersjön runt cyklat 7.678,5 km och kört med Bertil (alltså där vi båda suttit i, typ i Leningrad och över Öresundsbron) 756 km. I går cyklade jag från Tantolunden, förbi kungliga slottet och åtskilliga kojor till Riala, söder om Norrtälje. Kolla vad stark jag är, håller upp hojen hur lätt som helst. I dag, den 22 augusti, kom Stig cyklandes till Grisslehamn. Uppdraget är utfört.

Ett mysterium

Bästa läsare - hjälp oss! Vad tusan hakar är detta?

I går körde jag från Nyköping till Trosa och var 200:e meter -faktiskt - låg sådana här högar vid dikesrenen. Vi antar att det är något djurs avföring? Men med körsbärskärnor?
Och i sådana massor långt ute på åkrar och fält?Ekorrar? Kanadagäss?Vi fattar inte.

Med kolestorolet är det att som en katt på fönsterbrädet. Stör inte. Det fixar sig. (Lars-Erik Litsfeldh) Vi har iaf varit friska och starka, noll förkylningar, noll diarrer, noll huvudvärk o.s.v.

Till sist två uppmaning från Trosa - världens ände. Först skylten. Sedan inskiptionen vid stenen vid världens ände: "Du reser runt i livet och travat hit och dit. Nu kan du sluta vandra, du kommer bara hit". kiki

Nyköping

Enl önskemål - mat

Frukost vid jättefina Yxningens camping, alltid startar vi med samma mål; en omelett av 4 ägg, bacon, grädde och riven ost. Lite yoghurt med linfröblanding. Allt har gått hyftat att hitta Östersjön runt, grädde heter schlagsahne i Tyskland o piskeflöde i Danmark...Sedan blir det middag vid 18.00 sådär, stekt kött, fisk eller fågel med grönsaker. Så det är lchf-botten, men glass är gott... och öl... och vin... och Statoils kanelbullar...

Banvallen mellan Valdemarsvik och
Gusum gjorde mig salig. Näst efter att åka tåg är banvallskörnig å cykel bland det bästa som finns.

Farväl Småland - för denna gång. Cyklade ut ur landskapet i går. Jag körde rekordlångt 109 km Nu kom Stig hit till Nyköping. Han har kört 107.
Nu blir det gästabud. kiki

Västerviks camping

Nu har vi hunnit hit.
På Öland låg vi tre nätter. På lördagen skulle vi ha vilodag men cyklade ändå 70 km i en cirkel där vi hade mycket mer motvind än medvind. På söndagen cyklade jag inget men Kiki var till Kapellagården så det blev 10 km för henne.
I går cyklade Kiki 80 km från Kalmar till Påskallavik i gråväder och längs tråkiga vägar. Campingen där kostade 80 kronor.
I dag cyklade jag i solsken längs vackra vägar 124 km hit till Västervik. Campingen går på drygt 300 kronor här.
Frid
Stig

Kalmar solnedgång

Kalmar!!! Här väntade vi på färjan över till sommar-Öland i en överlastad Saab på 60-talet. Här arbetade jag på Kalmar Läns Tidning 76-77. Här bodde mina pensionerade föräldrar. Här är pappas grav. Här är vi nu, på Eriksöres camping, med utsikt rakt över sundet. Hur många liv får en människa egentligen?

Kväll i kojan. Forsman kollar in MIFK:s fotboll på skärmen. Vi tar semester här över veckoslutet. Sedan har vi 700 km kvar - är hemma runt den 25 aug.

Jag kom till Kalmar och domkyrkan lagom till en lunchbön - där fanns också en aspackad karl som hade åsikter om allt prästen sa. Intressant!
En tjejvakt snackade honom tyst - ett fall för Nina...

Här ett bevis från Blekinge - mycket är farligt i detta land.

Ölandshälsningar/kiki

Cykla i Blekinge

Från Ystad cyklade Kiki till Yngsjö (mest känt för mordet) via Österlen med Kivik och Brösarps backar och diverse slott och herresäten.
Slottet ovan passerade hon dock inte det gjorde jag följande dag. Trolle Ljungby blev det sista slottet i Skåne för den här turen
Efter det bar det av in i Blekinge där vi passerade nära Norge.

Efter det genom Sölvesborg, Mörrum och Karlshamn fram till Järnaviks camping. Det blev 115 km från Yngsjö till Järnavik. Idag skulle det bli en kort sträcka 60 - 70 km trodde vi men det blev hela 97 fram till Kristianopel. Blekinges kortvarigaste stad. Den grundades av Kristian IV
och förstördes av Karl X. Som stad existerade den alltså under ett sekel men nu finns campingen där innanför gamla stadsmuren.
I morgon bär det av in i Småland och Öland
Frid
Stig

Cykling i Skåne

Längst söderut i Sverige har man den här utsikten. Riktningen mot västsydväst.
När jag var uppe där var det ett par som klättrat upp före mig som tyckte att det var såå högt och varit så jobbigt att ta sig upp.
Jag tänkte tyst för mig själv "Långe Jan och Kõpu" där var det jobbigare
Tidigare i morse cyklade jag på skånska cykelvägar, mest genom byar och över åkrar men också genom skogsdungar. 105 km blev det idag från Malmö till Ystad längs kusten. I morgon blir det cykelspåret ostkusten igen.
Frid
Stig

Svedala!!!

Vaknade i Rödvig, Danmark. Det regnade och skvalade och regnade och skurade. Stig gjorde sig cykelklar och satt länge fullt utrustad och tjurade. Han ville cykla till Köpehamn.
"Akta dig så du inte slirar i leran," sa han snällt. Och så gick jag ut och slirade i leran och slog i ryggen så hemskt att jag trodde jag brutit lårbenshalsen - minst. Ville inte ens köra Bertil. Bara sitta och stånka och stöna och beklaga mig.
Så - Stig tog Bertil och körde, för första gången för oss båda, småningom över Öresundsbron.

Bilden är väl inte så rolig. Men det blir roligare när vi kommer till gamla kära Svedala igen, som vi icke skådat sedan Haparanda i slutet av maj... Här våra inbunda böcker... (vi har läst nästan allt, de måste hållas ihop med rep för att inte fara runt i Bertil)
Men mest av allt har vi ju legat på vägarna. Här gulliga Mön. Synd att det blev så lite cykling i Danmark bara en dag var för oss. Min rygg blir nog bra igen. Nu tvättar vi mina leriga byxor i Malmö camping och i morgon drar vi vidare mot Ystad. kiki

Rödvig Själland

Det här är "National cykelrute No8" på östra kusten av Falster. Ett par kilometer tidigare fanns en återvändsgrändsskylt och jag var lite orolig men när afaltsvägen tog slut fanns skylten som visade cykelrutten där.
Jag cyklade alltså igår från Rödby till Hårbölle, som ligger på Möns södra udde.
Jag hade både regn och solsken, fina cykelvägar och vanliga vägar och så sånt som på bilden.
Jag åkte färja över Grönsund mellan Stubbeköbing och Bogö.
Jag hade motvind på Falsters norra strand men medvind på vägbanken mellan Bogö och Mön.
Jag missade en vägskylt i regnet och åkte fel, men kom snart på rätt igen.
På kvällen tog vi dopp på stranden vid campingen.
En bra cykeldag med andra ord.
Nu sitter jag på campingen i Rödvig och i morgon skall jag cykla till Köpenhamn och sedan kör vi över Öresundsbron.
Frid
Stig

Dejligt Danmark!

En specialare för våra ungdomar: Detta är också Tyskland - vem vill inte bo i detta studenthem? Kolla skärmen! Tyskland har allt!

45 min senare - efter Stigs blogg - och 86,50 euro fattigare är vi i dejliga Danmark. (Tacka vet jag våra nästan-gratis-båtar!) Vi for alltså Puttgarten-Rödbyhavn. Det är förvånandsvärt glädjerikt att vara i Danmark. Kanske tänker vi lite på folk/fingerborgsblommor/Kasper och Jesper därhemma trots allt. Vi har varit på resande fot i tolv veckor i dag = 84 dagar.

Auf wiedersehen! kiki

I Puttgarten i väntan på färjan

Ja just det. Vi kortar av turen en aning genom att åka stora vägen från Puttgarten till Rödby.
Frn Börgerende har vi haft lätt cykling. Först cyklade Kiki via Wismar till Niendorf vid Wohlenberger Wiek. Där fick vi stå på parkeringen eftersom campingen var full. Vi kompenserade det med pizza och öl på restaurangen.
Följande dag hade jag en av de bästa cyklingarna jag haft på den här resan. Enda problemet var alla människor på gång- o cykelbanan, men det var bara längs strandpromenaderna. De utgjorde dock en ganska stor del av leden. En sträcka av leden gick längs Steinküste -en sträcka där landet reser sig mellan 10 och 40 meter direkt från vattnet. Jag var också ombord på Passat i Trawemünde.
Natten tillbringade vi i Bordau, en bit norr om Neuhaus, på en skitdyr camping som inte ens hade papper på toaletterna. Vi såg i alla fall Östersjön från Bertil och somnade och vaknade till vågornas brus.
Nu cyklar Kiki som bäst hitåt och borde komma om cirka tre timmar. Sen får vi ställa oss i kön till färjan.
Frid
Stig

Från början till slut

Nu har det slutat regna, men vått är det. När jag startade från Pruchten i morse (nåja före tio i alla fall) åkte jag snart ner i ett kärr som var mer än en fot djupt. Senare på dan råkade jag ut för att cykelvägen var avspärrad men det kom folk därifrån och andra var på väg dit så jag fortsatte, men efter 100 m fanns inte längre nån bana, den var under vatten. Jag prövade en omväg men där var det också avspärrat och brandkåren var där och pumpade ur en restaurangkällare. Nästa försök att komma till cykelvägen gick lika illa, så jag fortsatte längs vägen. När jag kom fram till Warnemünde kom jag på ett ställe där man inte såg cykelbanan längs vägen, men solen sken så det blir nog bättre i morgon.
Till slut kom jag i alla fall fram till Börgerende där vi nu försöker få allt torrt igen -nåja Kiki är duschen nu och blir väl inte torrare av det.
I morgon skall Kiki cykla genom Wismar
Frid
Stig

skyfall Rügen

Hej igen! Här står vi på färjan i Svinemünde, Polen. Vi erkänner att vi varit naiva, det var bara att köpa karta, se på karta, äta omelett, ge en puss o så iväg. Men så enkelt är det inte längre. Vi har haft två dagar på det undersköna Rügen med alla förberedelser utförda utan att cykla en enda meter. Det vräker ner från en svart himmel. Vi har farit med Bertil till Kap Arkona i stället - ytterligare en fyrplats känd från väderleksspänsten.
Strax innan denna bild togs hade vi tappat bort varandra för en dryg halvtimme och Stigs mobiel råkade vara på ljudlös och jag råkade i lätt panik. Men si, vi råkades igen. På färjan var en karl som jag påstod såg ut som Leif GW Person. Det visade sig, pinsamt nog, att han förståd svenska språket. Han var norrman, hade arbetet ett halvår i Polen och talade långt och länge illa om polackerna, de bara super, lurar turister och slår sina fruar, sa han. Och så tog han bilden av oss. När han körde av färjan såg vi att han körde en bil med CD-skyltar - så lagom diplomatiskt. OBS, maken bär kalott, (buffra på skallen) efter smällen i Klaipeda. Bara lite vett rann ut... Sedan kom vi till Tyskland. Både i Polen och här i landet har vi gästat en del överbefolkade stränder. Här är vi, lite till höger och lite till vänster...Vi har det gott! kiki

Leba i Polen

Nu har det gått undan. Vi har redan haft tre övernattningar i Polen. Först i Frombork strax efter gränsen sedan i Stegna, också vid kusten där vi besökte den tätast befolkade strand vi sett. Vår campingvärdinna Krystyna pratade utmärkt svenska bara hon kom igång. Hon hade jobbat i Sverige för 20 år sedan. Senaste natt var vi i Wladyslawowo. Stan ligger där udden Hel börjar. Vi var på en camping som var nästan tom. värden sa att alla kommer dit i morgon. Servicehuset var så fräscht att det knappt var färdigt. I natt är vi i Leba på en jättecamping som är nästan full.
Det är verkligen högsäong här nu. På campingarna finns det några tyskar ett fåtal holländare och resten polacker. Polackerna är 38 miljoner nästan alla bor i inlandet och kommer till kusten nu.

Jodå Ines. Jag hade hjälm på mig. Hade jag inte haft det kunde resan ha tagit slut i Klaipeda. Nu har jag letat ny hjälm men bara hittat barnstorlekar.

Kaliningrad - allt väl

Feskefolk i Nida... Efter Stigs krock med bil i Klaipeda tog vi igen oss lite extra i turistorten Nida mitt på Kuriska näset. Där provade vi på traditionellt fiske...Här är beviset.

Vår vanligast syn denna resa - sand sand sand. Detta är Kolkarags, dvs udd, i Lettland där vågorna från Rigabukten och Östersjön möts.

Nu är vi i Kaliningrad, bor på hotell, går på stan, äter glass med nötter och ser tv!!!

Sådan är vår långfärdstur - ibland.Vilken tur!

kiki

Vila i Nida

Det ar ett tag sedan jag skrev, men nu har jag att beratta. I gar krockade jag med en bil nar jag cyklade i Klaipeda. Det blev ambulans till sjukhus och ett par stygn i skallen och rontgen och omplastring av armbagen, Sedan ivag till polisen dit jag skjutsades av dem jag krockat med. Dar blev det ett langt forhor och sedan fick jag betala 70 Litu i boter for att jag cyklat pa overgangsstalle. Jag hade gront ljus och bilisten som jag krockade med skulle svanga hoger och i det har landet far man svanga hoger vid rott ljus.
Hela tiden som jag var pa sjukhus och hos polisen stod Kiki vid nya farjeterminalen och vantade. Jag hade ringt henne medan jag vantade pa ambulansen och sedan messat ett par ganger. Efter det har hade jag ingen lust att cykla mera igar utan vi tog Bertil ner till campingen. I dag har vi latat oss och tvattat. Kiki bytte mitt bandage pa skallen och i morgon raknar vi med att aka in i Ryssland igen.
Det blev daligt med cyklandet i Litauen eftersom det osregnade i forrgar nar vi kom in i landet och Kiki ville inte cykla. Tillbaka ville vi inte heller vanda och nar campingen utanfor Palanga var sa sunkig korde vi nastan anda ner till Klaipeda.
Det blev 20 km i Litauen i stallet for 100. Men sa blev det bara.
Frid
Stig

Vi skolkade inte till Kolka

Äntligen lite nät. Trögt går det. Därför blir det inga bilder.
Jag ville skolka - men Stig ville till Kolka, Lettlands Nordkap. Därför är han nu där och tar ett svalkande dopp.
Jag cyklade igår nästan hela vägen upp, 99 km. Rigabukten är otroligt fin med sandstränder överallt. Folk plockar smultron och blåbär som besatta och man kan köpa bät längs vägen.
Så allt är toppen. Vädret är soligt och Bertil och vi blir dammiga varje dag. Som tur är finns de där stränderna överallt.
Grattis lilla storasyster en gång till!!!! Det är ju inte jämt björnhonor fyller jämt!
hörs
kiki

På gränsen Estland/Lettland

Sommaridyll från Pärnu kämping. Husbilarna, nästan alla från Finland, står typ 5 mm från varandra på asfalten. Jag chockade mig själv och en hel del åskådare genom att navigera ut Bertil från detta inferno i morse.

Jag har fortfarande sett noll,noll andra kvinnor köra husbil under hela resan. I går var vi i Kynö (som skrivs Kinö i broschyrerna, tack Jan för påpekandet). Det är en ö med 604 beboare, här en pood=bod=affär. Det är som att kliva rakt ner in 50-talet eller hur?

Japp, nu har vi efter två veckor i Estland lärt oss lite hur man tar sig fram. Purk är burk och putel=butelj=flaska. Det är lätt. Vi gillar verkligen Estland med sina sandstränder och blommor, nu känns Lettland lite främmande och skrämmande. Dert är bara att stå ut med färdens eventuella besvär.

Två glada fyrar på Kynö, den 6 juli.

Blommigt Ösel

I väntan på en cyklandes make - här en bild från ett fik i Kurresaare i dag. Vore jag caféägare i Mariehamn vet jag vad jag skulle göra i morgon dag. Min bild av Estland; nytt och gammalt, alla vill vi surfa på stranden - men de som bor i huset bakom kanske först vill ha lite upprustning.

Hurm, här kommer en fyrbent vän, dena gång i form av en bjässe, emot mig storskällande. Det är tredje gången denna cykelsommar. Vad man gör? Stannar. Står prick still och tänker "Kiki är inte rädd för någonting" gång på gång till ägaren uppenbarar sig - det tar bara en evighet.

Ösel m.m.

Här en specialare för systrarna Forsman - ställföreträdande häradsskrivare Rainer Åkerblom och fd landskapsåklare Karl-Johan Nyholm med son, påträffade mitt i Tallinns vimmel. Åkerblom frivilligarbetar som tolk i svenska kyrkan under sin semester. Herrarna är två av "tre vise män" som vinterbadar varje dag kl 12.00 på Lilla holmen. Jag träffar dem där på onsdagar. (Tack Ines för flitiga kommentarer! ) I går gjorde vi Dagö, bl a var vi uppe i Ristna - fyrnamnet hörs dagligen i väderleksrapporterna från Sverige. De här ryska damerna började sjunga när de kom till toppen. Icke att undra på!

Var också uppe i Kõpu - världerns äldsta ännu fungerande fyr från 1500-talet. Gissa om trappstegen var höga!

I dag har vi kört på Ösel. Distansen visade sig vara 140 km till kämpingen. Då delade vi på cyklingen. Jag körde 72 och sen Stig resten. Ni tror det väl inte, men sanningen är att vi slåss om att cykla. Det är mycket roligare än att serva. Cykelmanin blir bara värre o värre.

Ösel är fint, vallmo och blåklintsfält avlöser varandra.

Man kan säga att vi ligger två veckor före planerad tidtabell. Jo Erik, varje kväll brukar jag din jättesköna aloverakräm.

Ryggen, undrar nån kanske. Jotack. Cyklar lätt 100 km en dag, att sedan gå med disken 100 meter är värre. Knäppt. Vaknar var morgon smärtfri - det är det inte alla som gör. Allt gott! kiki

Fortfarande i Haapsalu

Det här är alltså Haapsalus järnvägsstation som numera är museum

Här sitter Kiki på Tjalkovskys bänk vid promenaden i Haapsalu. Tjaikovsky hämtade inspiration till sin sjätte symfoni här. I bänken finns de första takterna inristade.

Ormsö gamla kyrka som återinvigdes 1990. Då gjorde Baltic Star en kryssning hit och en minnesplakett över det finns i kyrkan.

Vi är alltså fortfarande i Haapsalu. Idag gjorde vi en tur till Ormsö och gick iland i Sviby. Sedan cyklade vi genom Söderby, Norrby, Diby och Rälby fram till Hullo. Ingen pratar längre svenska här men frsam till andra världskriget pratade alla svenska på Ormsö. Åren 1943-1944 flydde närmare 2000 av 2500 personer härifrån till Sverige. Resten av befolkningen förflyttades sedan österut och ryssar flyttade hit. För fem år sedan fanns det en man här som hade svenska som modersmål. Om han lever nu skulle han vara 96 år. Den m,annen hade kallats in i röda armén och kom tillbaka till Ormsö på femtiotalet. Då var han den enda på ön som var född här.

Vi har det annars bra och skall i morgon fortsätta över till Dagö, där vi räknar med att cykla två dagar innan vi fortsätter till Ösel

Haapsalu

Blåeld är dagens tema. Först av allt - vaknar till havsvågors kluckande. Tar ett morgondopp i stranden av typ "hon-sökte-paradiset-och-fann-det." Vi drar från paradis till paradis i det här landet. Sedan körning i 73 km längs blåelsvägar... Men ok, ibland var det bara kungsljus, ibland bara prästkragar...
Småningom hamnade jag i gamla svenskbygder. Vek till exempel av till Söderby - som visade sig bestå av tre gamla kåkar och 12 vindmöllor. Stig höll på att få soppatork långt ute i obygderna, det var lite nervigt. På kvällen hade vi date här i Haapsalu och middag och gjorde stan sen. Såg Europas längsta järnvägsperrong; 200 meter med tak - allt byggt för tsaren.

Natti! kiki

Tallinn City Camping

Nu har vi alltså kommit till Tallinn. Som alltid var det besvärligt att ta sig fram i städer. Nu var det trafikarbete på vägen in i stan och cykelledsskyltarna var borta, men fram kom vi. Efter en god middag i gamla stan mötte vi häradsskrivaren och landskapsåklagaren på vägen tillbaka till campingen

Så här hade vi det vid campingn vid Saka Cliffs. Inte så illa va? Trots att det ser så fint ut var vi de enda som var i vattnet. Likadant var det vid de två följande ställena.

Sådana här vyer har vi haft i Estland. Idag var det dock betydligt tråkigare

Saka Cliff camping

Estland blev så mycket lättare än Ryssland. Fastän nästan alla här pratar ryska (i Narva var över 90% av befolkningen ryssar) beter de sig som "vanligt folk", ser ut som "vanligt folk".
I dag cyklade jag fram till Saka via Narva Joesuu, Sillamäe och Toila.
Efter Toila började estniskan ta överhanden och här pratar de flesta estniska. Cyklingen idag var väldigt lätt. Visserligen dök det upp vägskyltar som varnade för stark lutning - en gång 12%, men backarna hade mindre än tio meters höjdskillnad Annat det än Pyrenéerna med 800 meter uppåt.
Nu har vi firat vår andra midsommarafton med sill och potatis och svenska nubbar.

Midsommar Narva

Jodå, Kalle Dussin var här och många många andra - Narva med Hermannborgen, närmast i bild i Estland - och borgen Ivanogorov - på Ryska sidan är enda stället i världen där två fientliga borgar står så nära varanda - på ett pilskotts avstånd - bara floden Narva skiljer dem åt. Så där väst möter öst firade vi midsommar i går kväll. De firar kvällen före den 24 här. Med folkfest, musik, grillat, ponnyridning, stövelkastning och annat kul. Mitt i allt träffade vi en svensk man, gift med en Narvakvinna - de bor i Skara,han jobbar på kommunen, och det visade sig att han väl kände Anders Alberius!!!
På kvällen tändes midsommarelden. Vi två och Bertil har fått oss en andhämtlingspaus. Nu drar vi vidare med pandabrännan - alltså när man ser ut som en panda efter att ha nyttjat solglasögon i solen. Så heter det säger Nina. Glad midsommar - ni som har den kvar... kiki

Tillbaka i EU

Här är Peterhof, tsaren Peter den Stores sommarstuga... Var där i morse.
Ryssland har bjudit på många utmaningar. Dammiga, trötta och med "pandabränna" släpptes vi in i Estland för ett par timmar sedan. Puh! Vi körde i går tvärs genom S:t Petersburg i eftermiddagsrusning, vi har blivit stoppade ett par ggr, på grund avobefintlig bro och på grund av militärt område. Stig cyklade i går 8 mil och jag har kört 3 i detta land. Sedan fick vi nog av tung trafik och grus mellan tänderna.
Grattis Gudrun!!!!!!
kiki med gäng

På gränsen

Jaha. Nu har jag kört 94 km - vad ska man göra sen? Gå o bada? Gränsen kommer emot. Känner mig väderbiten. Och rätt stark!
Kungsvägen är en förlängning av Postvägten över Åland, Bergen - S:t Petersburg. Den kurvar och backar sig. Kul att köra. Man flyger över kullarna. För varje dag ser jag fler blommor - i dag både linnea och akleja, en taltrast predikade (det är ju söndag) och en miljon hundkex och smörblommor kantar vägarna. Jag körde i dag Kotka - Virojoki. Vi är nu sex km från ryska gränsen. Vi ska över i morgon, Stig ska cykla, säger han... Har läst på ang Kungsvägen genom Finland - på nätet - skriven av vår egen Bosse Ahlnäs (!) - googla på bara...
I går - en evighet sedan - dagarna är innehållsrika och går så fort - torget i Lovisa i regn - Bertil o jag.
By by västvärlden - nya världar väntar.
kiki