Santiago de Compostela ar en gladjefylld stad. Man vaknar nu o da mitt i natten och hor sang och glatt hojtande fran nyanlanda pilgrimer fran hela Europa. Men nu ar det dags att dra vidare. Cykelturen till Kapstaden far vanta ett tag, tyvarr, istallet tar vi i morgon, fredag, bussen cirka 100 km norrut till hamnstaden El Ferrol, nara A Coruña, och vantar pa Birka Carrier, som forhoppningsvis kommer in dit pa mandag.
En san otrolig tur att vi far hemfarden ordnad sahar enkelt!!! I vanliga fall tar rederiet inte passagerare, men personalen har troligen hort att den som hjalper en pilgrim far en guldstjarna i himlen. Sa har det varit. Och sa ar det. Den som bara ser ut som en pilgrim och star vilsen i ett gathorn far automatiskt hjalp - det vill saga soder om Helsingborg.
Na, den 2 oktober ar vi i Helsingfors, om allt klaffar.
Stig halsar att han annu inte har tankt nagra stora tankar att delge varlden. Vi har haft full upp med att bese katedralen, museer o allt annat i stan o smaka pa alla restuarangers olika varianter av mandelkakan "Tarta de Santiago".
Dartill har vi foretagit en helt ljuvlig busstur till Fisterre, fyren vid varldens ande. Det var forsta gangen pa ett par manader som vi sag havet! Det lar vara ett livslangt rekord for Stig.
Pax o kram
torsdag, september 21, 2006
måndag, september 18, 2006
Framme!!!
Sondagen den 17 september 2006 kl. 11.58 efter 12 veckor och 4.855 skona grona kilometrar omfamnar vi varandra vid stadsporten till Santiago de Compostela. Jag - Kiki - grater lite for det hor till nar man just kommit ner fran Gladjens berg, dar man i vanliga fall har en hisnande utsikt over staden och den majestatiska katedralen. Vi sag knappt handen framfor oss pga ypperligt tjock dimma.
Inne i cenrtum blev vi uppraggade av en Elena som genast hyrde ut ett rum billigt at oss ( misstankt villigt...) o vi nappade direkt o installerade oss for antagligen en veckas tid.
Sedan gjorde vi allt man ska i katedralen, slog handen pa marmorpelaren som miljoner pilgrimer gjort fore oss och orsakat en i dag tva cm fordjupning i form av en hand i marmorn, vi la huvudet mot en staty och hojde darmed var intelligens och vi kysste aposteln Jakobs huvud. Slutligen fick vi vara compostellor, icke dock av en leende munk utan av en ganska sipp ung tjej. Vi ar tva av 82.000 pilgrimer som kommit till staden hittills i ar.
Dagen avslutade med vin och uppsluppenhet pa restaurang dar vi fick rita och beratta pa bordsduken, av papper, hur vi cyklat och vardinnan sa "Madre Mia" och gjorde korstecknet over brostet.
I pilgrimsmassan i dag ska det namnas att vi tva fran Finland anlande lyckligt i gar.
Vaderna mina ar man runda bruna bollar, lite trotta o styva ar vi, men mycket nojda och belatna pa alla satt och vis.
Stig avslutar.
Ja vad finns det mer att tillagga till Kikis beskrivning av ankomsten. Platt intet!
4855 km blev det. ganska langt fran 8000. jag har legat vaken och grubblat otaliga natter over detta, och kommit fram till foljande.
Jag matte alltsa strackan fran Helsingor till Santiago, via Le Puy c:a 4.500 km, lade till strackan genom Sverige som jag tog ur boken om Sverigeleden, c:a 1000 km: summa 5500 km, sedan lade jag till pilgrimsleden pa nytt 1.600 km: summa 7.100 km och sa lade jag pa 10%, (jag tankte att vi maste kora betydligt krokigare vag an vad jag matt) = 7.800 km. I Danmark korde vi c:a 300 km kortare vag an det var tankt fran borjan. Vi lyckades ocksa kora raka sparet genom Europa. Sa alla som sade att sa langt kan det ju inte bli hade helt ratt. Men det blev i alla fall precis ratt langd pa vagen da den ju slutade i Santiago de Compostela som den skulle.
I morgon har vi tankt fara till Cabo Finisterre, men antagligen med sightseeingbuss.
Vi aterkommer under hemresan med allt vi lart oss och alla kloka tankar vi tankt under var resa
Pax et bonum
Inne i cenrtum blev vi uppraggade av en Elena som genast hyrde ut ett rum billigt at oss ( misstankt villigt...) o vi nappade direkt o installerade oss for antagligen en veckas tid.
Sedan gjorde vi allt man ska i katedralen, slog handen pa marmorpelaren som miljoner pilgrimer gjort fore oss och orsakat en i dag tva cm fordjupning i form av en hand i marmorn, vi la huvudet mot en staty och hojde darmed var intelligens och vi kysste aposteln Jakobs huvud. Slutligen fick vi vara compostellor, icke dock av en leende munk utan av en ganska sipp ung tjej. Vi ar tva av 82.000 pilgrimer som kommit till staden hittills i ar.
Dagen avslutade med vin och uppsluppenhet pa restaurang dar vi fick rita och beratta pa bordsduken, av papper, hur vi cyklat och vardinnan sa "Madre Mia" och gjorde korstecknet over brostet.
I pilgrimsmassan i dag ska det namnas att vi tva fran Finland anlande lyckligt i gar.
Vaderna mina ar man runda bruna bollar, lite trotta o styva ar vi, men mycket nojda och belatna pa alla satt och vis.
Stig avslutar.
Ja vad finns det mer att tillagga till Kikis beskrivning av ankomsten. Platt intet!
4855 km blev det. ganska langt fran 8000. jag har legat vaken och grubblat otaliga natter over detta, och kommit fram till foljande.
Jag matte alltsa strackan fran Helsingor till Santiago, via Le Puy c:a 4.500 km, lade till strackan genom Sverige som jag tog ur boken om Sverigeleden, c:a 1000 km: summa 5500 km, sedan lade jag till pilgrimsleden pa nytt 1.600 km: summa 7.100 km och sa lade jag pa 10%, (jag tankte att vi maste kora betydligt krokigare vag an vad jag matt) = 7.800 km. I Danmark korde vi c:a 300 km kortare vag an det var tankt fran borjan. Vi lyckades ocksa kora raka sparet genom Europa. Sa alla som sade att sa langt kan det ju inte bli hade helt ratt. Men det blev i alla fall precis ratt langd pa vagen da den ju slutade i Santiago de Compostela som den skulle.
I morgon har vi tankt fara till Cabo Finisterre, men antagligen med sightseeingbuss.
Vi aterkommer under hemresan med allt vi lart oss och alla kloka tankar vi tankt under var resa
Pax et bonum
lördag, september 16, 2006
Snart framme
Arzua knappt50 km fran Santiago de Compostela.
I morgon raknar vi med att komma fram nagon gang mitt pa dagen.
Sedan senast har vi cyklat uppfor och nedfor galiciska bergen. forsta dagen 850 m uppat och dar overnattade vi i en liten by som heter Cebreiro.Nar vi kom dit regnade och blaste det ganska friskt. Foljande morgon vaknade inne i molnen i halv storm. Det blev en ganska sa jobbig formiddag innan vi kommit over toppen och nedanfor molnen. I sarria hade vi i alla fall redan fatt lite sol och fortsatte sedan till Portomarin for overnattning. Idag har vi cyklat "lite" (c:a 600m) upp och ner och har nu stannat for natten. I gar fredag fick vi riktigt glada nyheter hemifran. Forst ringde Bjorklund pa morgonen och sa att nu var det 30 grader varmt i huset, men det fraste och lat allmant konstigt vid kylskapet. Jag fick tag pa Lasso som for dit och det visade sig att ett varmvattenror gatt sonder. Lasso hade da stangt av varmvattenledningen till huset och pluggat den ocksa. Hans rad till mig var: Ta dig en whiskey i kvall och tank inte mer pa det har. Du kan anda inte gora nagot innan du kommer hem och inget blir samre under tiden.
Ingen whiskey tog jag, men daremot lite mer vin vanligt i garkvall och i dag har jag knappt tankt pa vattenlackor.
Pax et bonum
Stig
kiki har:
Koksgolvet, ja Herregud! Nu vet vi vad vi ska gora nar vi val kommer hem... Igen! Ar det en pik darovanfran att vi inta ska ha hemmet for kart. Tur att det inte ar nagons fel i alla fall. Det ar en olycka, bara.
Har en bar med fem spanska gubbar vid disken, och en miljon flugor runt dem och oss i internethornan. Vi har rum for 30 euro pa overvaningen Pa tv:n pastar en reklamfilm att en kram tar bort 10 ar fran mitt ansikte och fran koket hors gralroster - jo har i riktiga Spanien hor man folk hojta praktigt at varandra ofta. Flugorna ger mig kvaljningar, men folk bryr sig inte. Nat jag lart av denna trip; man vanjer sig visst vid det mesta, ocksa en miljon flugor.
50 km i morgon! Och sen! Vi fattar det inte! Hur ska vi vanja oss av vid att hela tiden fa rulla ivag i vackra landskap?
Pax
I morgon raknar vi med att komma fram nagon gang mitt pa dagen.
Sedan senast har vi cyklat uppfor och nedfor galiciska bergen. forsta dagen 850 m uppat och dar overnattade vi i en liten by som heter Cebreiro.Nar vi kom dit regnade och blaste det ganska friskt. Foljande morgon vaknade inne i molnen i halv storm. Det blev en ganska sa jobbig formiddag innan vi kommit over toppen och nedanfor molnen. I sarria hade vi i alla fall redan fatt lite sol och fortsatte sedan till Portomarin for overnattning. Idag har vi cyklat "lite" (c:a 600m) upp och ner och har nu stannat for natten. I gar fredag fick vi riktigt glada nyheter hemifran. Forst ringde Bjorklund pa morgonen och sa att nu var det 30 grader varmt i huset, men det fraste och lat allmant konstigt vid kylskapet. Jag fick tag pa Lasso som for dit och det visade sig att ett varmvattenror gatt sonder. Lasso hade da stangt av varmvattenledningen till huset och pluggat den ocksa. Hans rad till mig var: Ta dig en whiskey i kvall och tank inte mer pa det har. Du kan anda inte gora nagot innan du kommer hem och inget blir samre under tiden.
Ingen whiskey tog jag, men daremot lite mer vin vanligt i garkvall och i dag har jag knappt tankt pa vattenlackor.
Pax et bonum
Stig
kiki har:
Koksgolvet, ja Herregud! Nu vet vi vad vi ska gora nar vi val kommer hem... Igen! Ar det en pik darovanfran att vi inta ska ha hemmet for kart. Tur att det inte ar nagons fel i alla fall. Det ar en olycka, bara.
Har en bar med fem spanska gubbar vid disken, och en miljon flugor runt dem och oss i internethornan. Vi har rum for 30 euro pa overvaningen Pa tv:n pastar en reklamfilm att en kram tar bort 10 ar fran mitt ansikte och fran koket hors gralroster - jo har i riktiga Spanien hor man folk hojta praktigt at varandra ofta. Flugorna ger mig kvaljningar, men folk bryr sig inte. Nat jag lart av denna trip; man vanjer sig visst vid det mesta, ocksa en miljon flugor.
50 km i morgon! Och sen! Vi fattar det inte! Hur ska vi vanja oss av vid att hela tiden fa rulla ivag i vackra landskap?
Pax
onsdag, september 13, 2006
Mellan bergen
Nu kom vi at natet igen och den har gangen star ingen och vantar pa fa maskinen.
Forst nagra kommentarer till kommentarerna.
Nar vi var i Pamplona sag vi faktiskt Hemingway pa turistkontoret. Det tog ett tag innan jag fattade vem det var som satt i en stol dar - en vitharig o vitskaggig man i keps o rutig skjorta. Inte ens fast jag horde en amerikan saga: "Look Ernest got here before us" fattade jag vem det var. Det var forst nar Kiki sa: "Har du sett vem som sitter dar?", som det tande for mig.
Och tack for Finnlines adress, men jag behovde den inte. Birka kor for Finnlines pa Bilbao.
Det var alltsa i gar vi var i Rabanal och nu i dag ar vi i Villafranca del Bierzo. En liten stad nedanfor galiciska bergen. I dag har vi alltsa cyklat upp de sista 400 metrerana for Montes de Leon och sedan ner igen 1000 m. Det blev mycket bromsande nerfor. Vi lade ocksa ifran oss vara bordor och smartor vid Crux de Hierro som fanns pa hogsta punkten pa Caminon.
Det ar ocksa forst nu som vi forstatt hur stort det har med pilgrimsvandringen ar i Spanien. Det var inte manga minuter i dag som vi inte sag nagra pilgrimer. Det ar helt annat har jamfort med i Frankrike.
Naja i morgon skall vi lamna Spanien och fara in i Galicien. Fa se hur vi kommer att klara spraket dar. Men det gar val som tidigare pa en blandning av alla vasteuropeiska sprak.
Pax et bonum
Stig
Kiki dice:
i-ultreia, heter det. Nu blev det ratt, ordet pa latin jag skulle imponera med. "Framat" lar det betyda och vara en pilgrimshalsning i stil med "Buen Camino".
Har varit trott i dag. Stig har fatt vanta i backkronen. Och i morgon lar det bli etter varre, upp, upp, upp...
I denna stad finns en kyrka dar sjuka och allmant trottkorda pilgrimer far sin compostela om de bara lagger handflatan pa kyrkporten. Vi gjorde sa, for sakerhets skull. Om vi inte orkar de sista 215 kilometrarna.
pax pa er - nu ska vi lasa Nyan
Forst nagra kommentarer till kommentarerna.
Nar vi var i Pamplona sag vi faktiskt Hemingway pa turistkontoret. Det tog ett tag innan jag fattade vem det var som satt i en stol dar - en vitharig o vitskaggig man i keps o rutig skjorta. Inte ens fast jag horde en amerikan saga: "Look Ernest got here before us" fattade jag vem det var. Det var forst nar Kiki sa: "Har du sett vem som sitter dar?", som det tande for mig.
Och tack for Finnlines adress, men jag behovde den inte. Birka kor for Finnlines pa Bilbao.
Det var alltsa i gar vi var i Rabanal och nu i dag ar vi i Villafranca del Bierzo. En liten stad nedanfor galiciska bergen. I dag har vi alltsa cyklat upp de sista 400 metrerana for Montes de Leon och sedan ner igen 1000 m. Det blev mycket bromsande nerfor. Vi lade ocksa ifran oss vara bordor och smartor vid Crux de Hierro som fanns pa hogsta punkten pa Caminon.
Det ar ocksa forst nu som vi forstatt hur stort det har med pilgrimsvandringen ar i Spanien. Det var inte manga minuter i dag som vi inte sag nagra pilgrimer. Det ar helt annat har jamfort med i Frankrike.
Naja i morgon skall vi lamna Spanien och fara in i Galicien. Fa se hur vi kommer att klara spraket dar. Men det gar val som tidigare pa en blandning av alla vasteuropeiska sprak.
Pax et bonum
Stig
Kiki dice:
i-ultreia, heter det. Nu blev det ratt, ordet pa latin jag skulle imponera med. "Framat" lar det betyda och vara en pilgrimshalsning i stil med "Buen Camino".
Har varit trott i dag. Stig har fatt vanta i backkronen. Och i morgon lar det bli etter varre, upp, upp, upp...
I denna stad finns en kyrka dar sjuka och allmant trottkorda pilgrimer far sin compostela om de bara lagger handflatan pa kyrkporten. Vi gjorde sa, for sakerhets skull. Om vi inte orkar de sista 215 kilometrarna.
pax pa er - nu ska vi lasa Nyan
tisdag, september 12, 2006
Mesetan o Montes de Leon
Det har gatt en tid sedan vi hade tillgang till natet, men nu skall vi skriva na lite.
Efter Logrono hamnade vi pa autovia en bit tillsammans med tva mexikanska killar som cyklat fran Paris. Nar vi kom bort fran autovia blev det mycket jobbigare - samma trafik men i farre filer och smalare vagren. Vi overnattade i Santo Domingo de Calzada och morgonen efter sa Kiki att hon i alla fall inte ville cykla pa samma vag som gardagen, sa vi tog bussen till Burgos - c:a 70 km. Sedan cyklade vi c:a 15 km till Las Quintanillas dar vi fick rum pa Fawlty Tower. Det hette visserligen nagot annat, men vardfolket var lika galna, sa vi hade full underhallning fast vi var i en riktig liten hala. Vi var nu efter Burgos ute pa mesetan och det marktes minsann pa cyklingen, valdigt latt, nastan som i Holland.
Fran Las Quintanillas cyklade vi till Sahagun dar vi hade hotell med bastu och simbassang.
Foljande dag till Leon dar vi at hamburgare och sedan vidare till Villadangos del Paramo, pa valdigt tungt trafikaerad vag. Idag har vi akt genom Puente del Orbigo och Astorga fram till Rabanal del Camino, halvvags upp i Montes de Leon. I morgon kommer vi att na hogsta punkten pa resan 1504 m. o. h.
Pax et bonum
Stig
Kiki har:
Mesetan! Snacka om oppna landskap! Jag har sett en minitromb ocksa, som nastan for ivag med Stigs kalsipper som var pa tork pa hotellets balkongracke...
Nu ar vi i tysta vackra berg. Cyklarna och vi sjalva haller ihop pa basta satt. Bara en knapp vecka kvar. Vi har borjat spana efter nya mal - vad tror ni om Kapstaden - vore inte det intressant... I-ulteria
Efter Logrono hamnade vi pa autovia en bit tillsammans med tva mexikanska killar som cyklat fran Paris. Nar vi kom bort fran autovia blev det mycket jobbigare - samma trafik men i farre filer och smalare vagren. Vi overnattade i Santo Domingo de Calzada och morgonen efter sa Kiki att hon i alla fall inte ville cykla pa samma vag som gardagen, sa vi tog bussen till Burgos - c:a 70 km. Sedan cyklade vi c:a 15 km till Las Quintanillas dar vi fick rum pa Fawlty Tower. Det hette visserligen nagot annat, men vardfolket var lika galna, sa vi hade full underhallning fast vi var i en riktig liten hala. Vi var nu efter Burgos ute pa mesetan och det marktes minsann pa cyklingen, valdigt latt, nastan som i Holland.
Fran Las Quintanillas cyklade vi till Sahagun dar vi hade hotell med bastu och simbassang.
Foljande dag till Leon dar vi at hamburgare och sedan vidare till Villadangos del Paramo, pa valdigt tungt trafikaerad vag. Idag har vi akt genom Puente del Orbigo och Astorga fram till Rabanal del Camino, halvvags upp i Montes de Leon. I morgon kommer vi att na hogsta punkten pa resan 1504 m. o. h.
Pax et bonum
Stig
Kiki har:
Mesetan! Snacka om oppna landskap! Jag har sett en minitromb ocksa, som nastan for ivag med Stigs kalsipper som var pa tork pa hotellets balkongracke...
Nu ar vi i tysta vackra berg. Cyklarna och vi sjalva haller ihop pa basta satt. Bara en knapp vecka kvar. Vi har borjat spana efter nya mal - vad tror ni om Kapstaden - vore inte det intressant... I-ulteria
torsdag, september 07, 2006
honshuset
I Santo Domingo de la Calzada
I gar plus 39, det mesta vi sag noterat, svettten rann i floder, i dag hard korning pa motortrafikled - absolut enda mojligheten att komma vidare.
Vi har faktiskt fatt napp fran tva rederier redan och tror nog att det blir hemfard med lastbat vad det lider. Vi raknar med tolv cykeldagar ytterligare. Sedan ska vi ju turista o vila o det ena o det andra mellan varven.
Honsen finns i en bur i katedralen i denna byn, som minne av tuppmysteriet. "Er son ar lika levande som tuppen jag ater", sa domaren, och vips flog tuppen galandes ivag.
Allt val! Det vimlar av pilgrimer har i torra heta Spanien. Pax et bonum fran oss bada.
I gar plus 39, det mesta vi sag noterat, svettten rann i floder, i dag hard korning pa motortrafikled - absolut enda mojligheten att komma vidare.
Vi har faktiskt fatt napp fran tva rederier redan och tror nog att det blir hemfard med lastbat vad det lider. Vi raknar med tolv cykeldagar ytterligare. Sedan ska vi ju turista o vila o det ena o det andra mellan varven.
Honsen finns i en bur i katedralen i denna byn, som minne av tuppmysteriet. "Er son ar lika levande som tuppen jag ater", sa domaren, och vips flog tuppen galandes ivag.
Allt val! Det vimlar av pilgrimer har i torra heta Spanien. Pax et bonum fran oss bada.
söndag, september 03, 2006
Kiki har:
Pamplona en stekhet sondag, just efter siestan. Hettan riktigt angar upp fran stenlaggningen pa Plaza del Castillo. Tank, sager vi hela tiden, att vara muskler har tagit oss anda hit - och jo det gick faktiskt lattare an vi trodde att komma over Pyreneerna igar. Nu ska vi vila en dag har dvs tvatta, fixa mitt framdack, kopa nya kartor o lite till.
¡Viva España! Vi trivs har. Vaknade i morse i lilla bergsbyn Erro av tusentals skalleklockor fran faren. Drog 30 km nerat till denna storstad som luktar Spanien (sopor mest) branner i skinner som Spanien, later Spanien, (ivriga snabba roster o kuttrande duvor). O tro det eller ej - min spanska ar exellente... Ar mycket forvanad sjalv over hur min hjarna klarar detta 30 ar efter skolan - o gobbin min bara gapar...
Detta internetcafe drivs av ett par blasvarta afrikaner som dansar o sjunger lite afriskanskt nu o da o en kvinna med en kanske 2-arig sot sot krullharig flicka. Har kan man ocksa fixa afrikanska frisyrer, flator antar jag. Ha, jag har pojkkort har nu, bast att snabbt duscha svetten ur.
Tack for pahejning. Trottheten gick fort over. Den hangde nog samman med magproblemen. Och joda, jag hade medicin med som jag intog o tillfrisknade.
Nu har jag ett annat medicinskt problem; kliande utslag, 8 pa v arm, 3 pa hoger o nagra i ansiktet. Stig sager loppbett (det varnades for vaggloss pa ett harbarge vi gastade). Sjalv tror jag pa soleksem. Kan nagon i var begavade lasekrets saga hur man vet vad som bitit en? Spanska loppan, eller?
Stig ar upptagen pa en annan dator med att soka finska o alandska rederier som kan tankas kora papper hit o kanske kan ta oss som passagerare om en tre veckor sadar, nar vi natt vart mal. En fixide vi fatt bara...
Vi ar snygga nu, kilona rasar, jo vi ar starka, kanner for varje uppforsbacke att det gar lattare uppat, brunbranda japp, lyckliga och nojda hela dagarna, alla rynkor ar forsvunna, vi sover som sota sma grisar 9-10 timmar varje natt. Sanningen ar faktiskt att vi mar battre an nagonsin o stortrivs med resan, livet o varandra. En del cyklister har vi traffat o en danska sa att "allt klarnar nar man kommer hem". Det gillade vi att hora. Vi tycker vi tanker for sma tankar, namligen, typ "ska det aldrig sluta blasa" nar vi ju under resan skulle tanka stort om vara liv.
Alice: Vi sager ofta att tack o lov for att vi tranade innan vi stack!
Marita: Jag har traffat din tvillingsyster, en hollandska bak pa en tandem. Hon verkade mycket kar i den betydligt yngre svartskaggige mannen framtill pa cykeln. De korde ocksa hela vagen hemifran...och hojtade nar de drog ivag, som alla andra har - o vi med - ¡Bueno Camino amigo pelegrin!
Stort Pax et bonum
Stig har.
Vi har fatt lite battre tangentbord nu. Tack och lov!
Senast vi skrev var fran Lalbenque, det kanns lange sedan nu. Efter det hade vi ganska latt cykling i Frankrike - forst till Moissac dar vi for andra gangen overnattade i ett kloster. killen som tog emot dar hade varit i Lappland och kunde saga "kiitos". Nu kan han saga tack ocksa.
fran Moissac cyklade vi till Letour i regn motvind och uppforsbacke. Vi traffade pa ett yngre par som cyklat fran Stuttgard och skulle hela vagen. Vid lunch traffade vi pa ett engelskt par som tyckte synd om oss: You poor things sade damen om oss innan hon satte sig i " my nice warm and dry car".
Fran Lectoure till Eauze foljande dag hade vi motvind och ordentlig ocksa. Lunchen blev pa en aker med regnet hotande nara oss.
fran Eause blev det latt cykling och vackert vader. Vi overnattade pa ett pilgrimsharbarge i Arzacq-Arraziguet. Dar kunde vi for forsta gangen se Pyreneerna. Foljande dag cyklade genom mastodonta majsfalt. Vi hade tankt stanna i Navarenx, men det hade gatt sa bra sa vi fortsatte till en liten bondby som heter Lichos, pa gransen mot franska Baskien. Dar overnattade vi hos herrskapet Morellas. Karlen dar var fran Spanien och nu fick Kiki ta fram sina gamla spanska kunskaper. Det verkade ga valdigt bra for de konverserade hela middagen och jag fick i princip sitta tyst. Pa morgonen var Kikis framdack platt, men gubben hade en kompressor och adapter sa vi fick dacket pumpat. Vi hade sedan latt cykling till Saint Jean Pied de Port dar vi tillbringade var sista natt i Frankrike.
Pa morgonen 1/9 var Kikis dack platt igen sa vi for ivag till en cykelaffar och fick ett nytt och sedan bar det ivag uppat. Vi passerade gransen ungefar klockan tio och nagot senare borjade den verkligt branta uppforsbacken. I Valcarlos c:a 4 km in i Spanien fikade vi och kopte lite picnicmat, som vi sedan at pa vagen. Vid tretiden pa eftermiddagen kom vi till Roncevalles och sedan fortsatte vi nerat till Erro. Under dagen cyklade vi uppat c:a 1000 m pa 29 km och sedan cyklade vi nerat 550m pa 18 km.
Idag sedan cyklade vi fran Erro till Pamplona dar solen har sin gang.
Nu vantar jag pa svar fran Engship, Birka, Mikkolas coh Husells om hemresan.
Kan nagon pa Europas brygga ta reda pa e-mailadresser till Finnlines och Langship ocksa skulle jag vara tacksam.
Pax et bonum
Pamplona en stekhet sondag, just efter siestan. Hettan riktigt angar upp fran stenlaggningen pa Plaza del Castillo. Tank, sager vi hela tiden, att vara muskler har tagit oss anda hit - och jo det gick faktiskt lattare an vi trodde att komma over Pyreneerna igar. Nu ska vi vila en dag har dvs tvatta, fixa mitt framdack, kopa nya kartor o lite till.
¡Viva España! Vi trivs har. Vaknade i morse i lilla bergsbyn Erro av tusentals skalleklockor fran faren. Drog 30 km nerat till denna storstad som luktar Spanien (sopor mest) branner i skinner som Spanien, later Spanien, (ivriga snabba roster o kuttrande duvor). O tro det eller ej - min spanska ar exellente... Ar mycket forvanad sjalv over hur min hjarna klarar detta 30 ar efter skolan - o gobbin min bara gapar...
Detta internetcafe drivs av ett par blasvarta afrikaner som dansar o sjunger lite afriskanskt nu o da o en kvinna med en kanske 2-arig sot sot krullharig flicka. Har kan man ocksa fixa afrikanska frisyrer, flator antar jag. Ha, jag har pojkkort har nu, bast att snabbt duscha svetten ur.
Tack for pahejning. Trottheten gick fort over. Den hangde nog samman med magproblemen. Och joda, jag hade medicin med som jag intog o tillfrisknade.
Nu har jag ett annat medicinskt problem; kliande utslag, 8 pa v arm, 3 pa hoger o nagra i ansiktet. Stig sager loppbett (det varnades for vaggloss pa ett harbarge vi gastade). Sjalv tror jag pa soleksem. Kan nagon i var begavade lasekrets saga hur man vet vad som bitit en? Spanska loppan, eller?
Stig ar upptagen pa en annan dator med att soka finska o alandska rederier som kan tankas kora papper hit o kanske kan ta oss som passagerare om en tre veckor sadar, nar vi natt vart mal. En fixide vi fatt bara...
Vi ar snygga nu, kilona rasar, jo vi ar starka, kanner for varje uppforsbacke att det gar lattare uppat, brunbranda japp, lyckliga och nojda hela dagarna, alla rynkor ar forsvunna, vi sover som sota sma grisar 9-10 timmar varje natt. Sanningen ar faktiskt att vi mar battre an nagonsin o stortrivs med resan, livet o varandra. En del cyklister har vi traffat o en danska sa att "allt klarnar nar man kommer hem". Det gillade vi att hora. Vi tycker vi tanker for sma tankar, namligen, typ "ska det aldrig sluta blasa" nar vi ju under resan skulle tanka stort om vara liv.
Alice: Vi sager ofta att tack o lov for att vi tranade innan vi stack!
Marita: Jag har traffat din tvillingsyster, en hollandska bak pa en tandem. Hon verkade mycket kar i den betydligt yngre svartskaggige mannen framtill pa cykeln. De korde ocksa hela vagen hemifran...och hojtade nar de drog ivag, som alla andra har - o vi med - ¡Bueno Camino amigo pelegrin!
Stort Pax et bonum
Stig har.
Vi har fatt lite battre tangentbord nu. Tack och lov!
Senast vi skrev var fran Lalbenque, det kanns lange sedan nu. Efter det hade vi ganska latt cykling i Frankrike - forst till Moissac dar vi for andra gangen overnattade i ett kloster. killen som tog emot dar hade varit i Lappland och kunde saga "kiitos". Nu kan han saga tack ocksa.
fran Moissac cyklade vi till Letour i regn motvind och uppforsbacke. Vi traffade pa ett yngre par som cyklat fran Stuttgard och skulle hela vagen. Vid lunch traffade vi pa ett engelskt par som tyckte synd om oss: You poor things sade damen om oss innan hon satte sig i " my nice warm and dry car".
Fran Lectoure till Eauze foljande dag hade vi motvind och ordentlig ocksa. Lunchen blev pa en aker med regnet hotande nara oss.
fran Eause blev det latt cykling och vackert vader. Vi overnattade pa ett pilgrimsharbarge i Arzacq-Arraziguet. Dar kunde vi for forsta gangen se Pyreneerna. Foljande dag cyklade genom mastodonta majsfalt. Vi hade tankt stanna i Navarenx, men det hade gatt sa bra sa vi fortsatte till en liten bondby som heter Lichos, pa gransen mot franska Baskien. Dar overnattade vi hos herrskapet Morellas. Karlen dar var fran Spanien och nu fick Kiki ta fram sina gamla spanska kunskaper. Det verkade ga valdigt bra for de konverserade hela middagen och jag fick i princip sitta tyst. Pa morgonen var Kikis framdack platt, men gubben hade en kompressor och adapter sa vi fick dacket pumpat. Vi hade sedan latt cykling till Saint Jean Pied de Port dar vi tillbringade var sista natt i Frankrike.
Pa morgonen 1/9 var Kikis dack platt igen sa vi for ivag till en cykelaffar och fick ett nytt och sedan bar det ivag uppat. Vi passerade gransen ungefar klockan tio och nagot senare borjade den verkligt branta uppforsbacken. I Valcarlos c:a 4 km in i Spanien fikade vi och kopte lite picnicmat, som vi sedan at pa vagen. Vid tretiden pa eftermiddagen kom vi till Roncevalles och sedan fortsatte vi nerat till Erro. Under dagen cyklade vi uppat c:a 1000 m pa 29 km och sedan cyklade vi nerat 550m pa 18 km.
Idag sedan cyklade vi fran Erro till Pamplona dar solen har sin gang.
Nu vantar jag pa svar fran Engship, Birka, Mikkolas coh Husells om hemresan.
Kan nagon pa Europas brygga ta reda pa e-mailadresser till Finnlines och Langship ocksa skulle jag vara tacksam.
Pax et bonum
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)